Avhandling: Barns medierade värld – syskonsamspel, lek och konsumtion

av Ylva Ågren, Fil. dr, Barn och ungdomsvetenskapliga institutionen /Centrum för barnkulturforskning i Stockholm.

Avhandlingen undersöker hur syskon samspelar och skapar mening och social ordning inom ramen för olika mediepraktiker i hemmiljö. Tidigare forskning kring barns mediebruk har ofta kretsat kring en enskild medieaktivitet. Studier som inkluderar barns användning av flera medier, och som därtill undersöker hur dessa är inbäddade i deras vardagsliv är färre. Syskon framhålls ofta som viktiga i förmedlingen av medier, men empirisk forskning om hur syskonrelationer i västvärlden organiseras i vardagligt familjeliv och i relation till medier är fortfarande sällsynt. Avhandlingen innebär därmed ett konkret bidrag till forskning om syskons samspel i vardagligt familjeliv, liksom till det medieetnografiska forskningsområdet kring yngre barns mediebruk och mediepraktiker i hemmiljö inom ramen för syskon- och kamratliv.

14 barn i åldrarna fyra till nio år från sex olika familjer, har med medieetnografiska metoder följts i hemmiljö under en halvårsperiod. Materialet består främst av videoinspelad interaktion. Avhandlingen bygger på sociokulturell teoribildning (Lave & Wenger, 1991; Rogoff, 1990; Vygotskij, 1978; Wenger, 1998) där individen ses som en aktiv, meningsskapande och samspelande aktör som påverkar och påverkas av sin sociala och kulturella kontext. Vidare används kultursociologiska perspektiv samt insikter från social interaktionsforskning (Bourdieu, 1984, Goffman, 1974, 1983); människan är alltid inbäddad i strukturer, vilka påverkar hennes agerande, genom att hon förhåller sig till normer och värderingar. Analysen är i huvudsak relaterad till de handlingar som äger rum i lokalt situerade aktiviteter och undersöker vad syskonen gör med medier i olika verksamheter, men visar även hur samhällelig kontext och barns aktörskap är parallella aspekter i barns liv.

Avhandlingen visar hur medier utgör en stor och viktig del av barns vardagskultur och samspel, och det är här ett grundläggande antagande att barnkultur och barns lekkulturer är präglade av och hämtar näring ur medier. Medier är självklara referensramar och skapar gemensamma plattformar för barnens samtal och lekar. Syskonen använder medier och olika artefakter för att förhandla, utmana eller fördela positioner. Småsyskonen tar sig successivt in i de äldre syskonens medielandskap, medan de äldre ofta blir ledstjärnor eller ger sig själva tolkningsföreträde. Det visade sig också att samkönade och mer åldersnära syskon oftare etablerade gemensamma praktiker när det kom till spelande och medielekar än syskon av olika kön och med större åldersskillnad.  Vidare synliggör avhandlingen hur kunskapsförmedling är ett väsentligt inslag mellan syskon. Utöver rent praktiska färdigheter i hur de tekniska apparaterna ska hanteras, förhandlas även smak, normer, värderingar och tillgång till symboliskt kapital. Avhandlingen belyser även hur nära konsumtion hänger samman med barns mediepraktiker. Mobiler, spelkonsoler och medlemskap på virtuella spelsidor blir åtråvärda artefakter och statusmarkörer i barnens medievärldar. Här argumenteras för vikten av att den kommersiellt drivna delen av barnkulturen överlag inte bara kritiskt granskas utan där dess betydelse också undersöks utifrån de som brukar den.

Ett viktigt bidrag i avhandlingen är att den tydligt synliggör hur syskonen inte passivt förhåller sig till sin omvärld utan hur de aktivt tolkar, går i dialog med, undersöker, förhandlar innebörder och skapar mening om densamma. Barns medierade värld består av ett enormt kretslopp av spel, texter, musik, TV-program, YouTube-filmer och andra medieartefakter ur vilket barnen väljer och plockar upp det som passar deras syften, i lek eller i kommunikation. Vi lever i en rörlig värld som står i ständig och snabb förändring, och detta utmärker även barnens smak och stilpreferenser. Både det som skapas för barn, och det som de själva skapar, präglas av skiftande ideal. Avhandlingen argumenterar därmed för att det kanske blir än viktigare att inte låsa fast barnkulturen kring vissa etiketter, utan att intressera sig för och undersöka hur barn navigerar i medielandskapet och vad de faktiskt gör med den kultur som de har omkring sig.

 

 

Kontakt: Ylva Ågren, Stockholms universitet, [email protected]

Related Posts